Vandrar dom tomma stegen

Det här inlägget är tillägnat tre personer.
Myggan, rask som är ett fnask och martina.

Myggan. Jag är egentligen inte ett dugg förvånad.
Men som sagt va.
Det handlar inte om vad man gör, utan med vem.
Och när jag va på wasa och du och rask nedanför.
Det låter som ett stort jävla skämt.
Sanningen är hård.
Men det kommer aldrig bli som det var.

Rask som är ett fnask då.
Jag har sagt att dig går inte lita på sen oktober.
Fan att jag skulle få rätt.
Det sjuka är att först blev du utsatt av två vänner som gör det mot dig.
Sen gör du likadant mot Sandra.
Och nu mot mig.
Vad fan är ditt problem?
Ångest, ha. Skitsnack. Då gör man det inte fler gånger.
Det är det som gör att du är mer hatad än Myggan.

Och Martina.
Detta känns dumt att skriva men jag gör det ändå.
Jag ber om ursäkt yttligare en gång.
Jag gjorde enormt fel och nu har det hänt samma mot mig.
Alla vet hur dåligt jag mått.
Hur fel jag tycker jag gjort.
Men nu förstår jag hur du kände.
Nästan iaf.
Som sagt va det är inte samma sak.
Men det är fan inte långt ifrån.
Så jag säger det igen,
Förlåt, jag är hemskt ledsen.

Fan vad jag hatar varenda jävla människa.
Speciellt Rask.
Dig går fan inte att lita på.
Har man blivit utsatt av det gör man det väl för fan inte mot någon annan?
Och speciellt inte två personer.
Du har enorma problem.
Jag hatar dig enormt.

winnerbäck?
jag vill inte gå.
han kommer få mig att tjuta.
fan också ta mig härifrån från falska jävla människor.
Ni kunde inte ens säga det själva.
Fan så dåligt.
Jag vet inte vad jag ska säga.
Besvikelsen är enorm.
Jag var ju för i helvete där!