Vandrar dom tomma stegen

Efter dag ut och dag in med Lars Winnerbäck på jobbet börja jag inse vilket geni han är, på riktigt. Har väl vetat det de senaste åren men det blir klarare och klarare för varje dag.
Det spelar ingen roll hur deprimerande låtarna är så blir man på något sätt ändå alltid "glad" när man hör hans låtar. Hur tusan kunde jag tycka det var dåligt när mamma börja lyssna på honom för många herrans år sen?
Jag var väl helt enkelt bara för ung.
Men en sak är iallafall säker. Mannen är kung!

Så kommer man till allt det där med tänkandet på jobbet när man står det med musiken i öronen. Det är lite jobbigt.
Men hur mycket jag än tänker förstår jag mig aldrig på mig själv om vad jag säger, tycker och gör och allt sånt där skit. Jag är inte ett geni som Lasse inte.
Men om man bara lär sig hålla käften någon gång.
Men jag säger som Lasse:
"Du kanske sa nånting som ingen alls förstod men som du ångrade men som du ändå sa"

Jag och Kim prata om hennes inflyttningsfest hon ska ha och kom fram till att det har inte vart en rolig Blackafest som varat länge sen hon hade sin senast i början av juni eller när vi först var på IP och lira boll och sen gick hem. Eller vi skulle lira boll men det blev inte så mkt. Jag sparka väl på bollen en gång och så missa jag den en gång. Haha. Kan ju meddela att det var ölfotboll som försvar iaf. Var grymt mycket folk där då och det höll på länge. Vilket det gjorde hos Kim också och det var som sagt va i somras.
Visst har vi haft roliga saker efter det men det har ju varit slagsmål och folk som spytt så man vart tvungen att gå hem vid ett eller någon annan muppig tid.
Så nu hoppas vi på en riktigt kul och långvarig fest med Singstar som uppladdning. Det här kommer bli kungligt :)

I Dont Want You But I Need You. I Love You And Hate You At The Very Same Time.