Vandrar dom tomma stegen

Igår ringde min kära kusin från Peace And Love och berätta hur det var.
Att hon träffat Sofi och dom.
Mina vänner som också är där och som jag kunde följt med men som jag banga.
På grund av att det var dålig band.
Halåååå Alexandra man KAN åka på festival bara för att ha kul.
Jag är så totalt jävla hjärndöd.

Så för att göra mig ännu mer besviken på mig själv ringde telefon nyss.
Jag vet inte riktigt hur mycket jag ska lita på samtalet.
Helt ställd blev jag iaf.
Först sa vi typ hallå 18 gånger.
Sen när jag fråga vem det var sa han att det var han jag träffa på Peace And Love förra året.
Marcus, hmmm. Jag kommer ihåg att jag träffa en kille men inte vad han heter.
Eller hette dålig som jag är.
För då kan jag inte veta om det är han.
Men är det han är det ju sjukt festligt att han ringde och kolla om jag va där.
Han sa att han hade tältet där vi var förra året och att Stockholmarna också va där.
Jag minns inga Stockholmar heller men namnet Kim.
Shit man kan ju tro att jag var konstant full :)
Han kom ihåg vart jag jobba då han fråga om jag gjorde samma och fortfarande hade alla fingrar kvar.
Sen att jag bodde i Norrköping och massa mer.
Jag kommer ju typ bara ihåg hur han såg ut :P

Men som sagt va vad fan gör jag hemma?
Jag vill också va i Borlänge.
Jag är så otroligt korkad.
Korkad så jag har ont i magen.
Ångest så jag har ont i magen.
Fan fan fan.
Och nästa gång om det blir ett erbjudande om festival, ska jag fan inte stanna hemma för att det inte är några bra band.
Man missar ju hälften ändå!