Vandrar dom tomma stegen

Hur mycket jag hatat honom så har jag alltid älskat honom mer.
Den dagen jag förstöd hur mycket jag älska min bror var när jag drog till Australien för ett år.
Är det inte sjukt att man först då ska inse hur mycket man älskar varandra?

Men på tal om min bror.
Förra helgen satt jag på spårvagnen hem. Trodde jag tappat bort min nyckel hem så halv 1 på natten sätter han sig i bilen för att komma in med reservnyckeln så jag kan komma in.
Utan minsta ljud han satte sig bara i bilen och ställde upp.
Sen hitta jag nyckeln men tanken var god.

Sen idag så finns det en pojke jag bara skulle vilja mörda och alla vet vem det är.
Så när jag går i snö och helvete finns det någon som ställer upp igen och kommer in till stan för att köra mig dit jag ville.
Eller egentligen inte ville men drog för att ordna upp mitt sketan liv.

Det gick åt helvete och nu sitter jag fortfarande här med dyngtrasig hand om grymt besvikenn.
Det handlar endast om att jag vill veta hur reglerna ser ut.

Sen var det ju Jögga också som stötta mig fram tills nu när vi ska sova. Han är snäll :)

Men i vllket fall som helst så var det ändå min bror som skicka ett sms när jag gick hem och frågade hur jag mådde och skickade dom där snälla smsen när jag behövde dom.

Så jag skulle vilja avsluta detta inlägg med att säga: jag har lätt världens bästa lillebror!