Vandrar dom tomma stegen

Så va helgen slut igen och man ger sig in på en ny spännande vecka med allt det har att erbjuda.
Har gått länge och drömt om att det ska bli måndag igen.
Yes, äntligen har den slagit in.

Helgen har vart mkt fin.
I fredags va vi hemma hos Danne en sväng och såg på film och bara hade det trevligt.
Och försökte få Barra att somna vilket inte gick så bra som vi hoppades på.
Sen åkte vi hem mot Blacka och ala va trött utom jag.
Så jag slog mig samman med Myggan och Patrik i väntan på Kim och Sara.
Dock kom dom mycket tidigare än väntat då Sars vart utslängd =P
Så vi gled ut till Kimstad en sväng.
Sen till Vånga.
Sen till Kimstad igen och sen slutligen hem till Blacka.
Ville åka hem innan vi gled till Vånga med det gick inget vidare.
Lixom "missa" mitt hus, eller mammas och Nisses hus.
Vet inte va klockan va när jag kom hem, halv 4 kanske.

Lördagen var ännu mer lyckad.
In till Danne igen då han fyllde 25 och käka mat och fira honom innan partajet drog igång.
Va himla festligt och trevligt faktiskt.
Förutom två äckliga småbrudar som skulle börja tjaffsa med mig när jag sa hej då till alla för att åka till Robin.
Jag hade inte ens gjort ngt haha.
Och en av tjejerna kläcker ur sig ngt med stil klä av dig så kan vi gå ut i köket.
Fatta noll men det va skönt att slippa henne.
Mest skulle jag viljat veta vad jag gjort haha.
Hos Robin var det trevligt som väntat.
Vid 3 kanske gick vi till Max.
Jag åt tydligen bara upp hälften haha.
Sen gick jag Emil, Barra och Jonny hem till mig.
Sen va den kvällen slut.

Söndagen bjöd på promenad till Robin för att lämna tillbaks nyckeln jag råka få med mig igår haha.
Som jag inte har ett minne av förövrigt :)
Sen blev det innebandy i Linköping.
Vi tackar herr gilenfall som tog oss dit och var den enda som fick köra.
Och malmström som tog oss från kimstad till linköping.
Och han fick nog inte köra egentligen.
Så den här helgen va fin.
Och det här inlägget äckligt långt!

Jag måste även skärpa mig.
Kan inte hålla på såhär.
Det är ju nästan äckligt va fan.
Skit oxå.
Skärpning i fortsättningen fröken Mahrs.

Så måste jag tillägga att det är tråkigt.
Jag fattar ingenting.
Vad är poängen?
Jag ser mig själv som förloraren.
Men det är inte svårt att ändra på det.
Allt som krävs är ett par ord.
Men jag kan inte.
Det är för hårt.