Vägen hem från wasa
Det här var första gången jag gick hem från wasa.
Själv och tillräckligt nykter för att kunna tänka på det omkring.
Det är egentligen ganska kul.
Man kan höra alla som pratar som man möter.
Folk som är osams, folk som säger att dom älskar varandra, eller att dom aldrig skulle svika någon.
Typ att den betyder allt för en.
Man tänker inte på att man går där helt ensam och va som helst kan hända.
Eller på något sätt gör man det.
Men allt man hör runt omkring är mycket roligare.
Det är ju inte så att man är ensam någonstans när man går hem.
Jag gick över bron hem.
Från en buske kom en karl springandes.
Och han hade springkläder på sig.
Klockan tre en natt?
Det är märkligt.
Men festligt.
Som sagt va. Man märker massa.
Men det är dumt att gå själv.
Men jag överlevde igen.
Och jag kommer göra det många gånger till.
Nu är det dags för en liten kvällsmacka.
Det vore gott.
Leons eller max vore ännu godare..
Men fan att jag går dit själv :)
Hejpa.
Förresten var det kul att se verner hångla haha.
tror alla vi blackafolk har kort på det.
vi har skrattat milt ;)
skål vörnieeee :)
