Vandrar dom tomma stegen

Jag hatar verkligen att va själv.
Man vänjer sig så fruktansvärt snabbt med att va två.
Jag vill inte ens lägga mig i sängen eller i soffan för det känns så tomt.

Precis när Ludde hade åkt ringde min moster Åsa och jag fick leka hjälte ;)
Min kära kusin hade ramlat av världens farligaste djur hästen och jag fick va chaffis.
Skönt tyckte jag som slapp va ensam :)

Nu sitter jag och kollar på Michael Clayton eller vad den heter.
Vågar jag se den eller kommer jag bli rädd?
Jag blir rädd av allt så känns som att jag kommer bli det nu också.

Ciao.