Vandrar dom tomma stegen

Jag saknar de gånger jag fick ligga bredvid dig.
De gånger jag vaknade i din säng och fick krypa under ditt täcke.
För du var alltid så varm.
Jag var alltid så kall.
Jag fick ligga på ditt bröst.
Jag fick hålla om dig.
Jag saknar de gånger när vi låg som en boll.
När du låg bakom mig och höll mig så nära.

Jag saknar att få se ditt ansikte.
Det fina som jag kunde kolla på så länge och nästan
få tårar när jag tänkte för mig själv hur fin du var och att du verkligen var min.

Jag vet att det som finns hos dig är just vad jag vill ha.
Dig som person.
Just den som du är.
Jag älskar det.
Du är så egen och speciell.
Precis den jag vill ha.
Men jag får inte.

Jag bär på en så stark kärlek till dig
och jag finner inte ord för hur mycket jag faktiskt saknar dig.