Vandrar dom tomma stegen

Är så trött på att va avundssjuk på alla människor som får gå omkring och va lyckliga.
Man blir ju bara bitter av att tycka synd om sig själv.
Värst är det när man är själv, och snart är jag alltid själv.

Varför sitter jag och kollar på en soffa?
Jag behöver ju bara en fåtölj.
Ska man bära in alla stolar i köket?
Jag kommer ju ändå äta själv.
En dubbelsäng, vem fan ska sova på andra sidan?
Jag får väl sova i mitten.

Måste sluta hoppas och drömma.
Men om även hoppet lämnar mig vad har jag då kvar?
Skit ner dig Alexandra.
Bryt ihop och kom igen, du har brytit ihop alldeles för länge nu!